Avbrutet barnvakteri

Idag åkte jag och Iselinn upp till Hullsjön. Mamma och Dan skulle vara barnvakt tills på söndag så jag bl.a. fick lite extra tid att skriva på mitt examensarbete (precis, jag är inte klar än). Hann knappt hem innan mamma ringde och berättade att morfar blivit sämre igen och att hon måste sitta hos honom. Så Dan ska skjutsa ner mamma till Stöde innan han fortsätter hit med Iselinn. Vilken tur att mamma köpt en bilbarnstol som jag monterade i hennes bil idag. Så lillstumpan åker säkert i bilen.

Hursomhelst så låg ju morfar inne på sjukhuset ända tills idag. Han ansågs vara symptomfri och frisk nog att få åka hem till Skogsbrynet. Ingen har fått träffa morfar på en vecka på sjukhuset eftersom det varit besöksförbud på hans rum p.g.a. magsjuka. Men att skicka hem honom till demensboendet där det bor många gamla och sköra människor med dåligt immunförsvar går bra?! En annan märklig sak med magjukehistorien var att morfar hade sjukhussalen för sig själv först, men sedan så rullades en man från en annan avdelning in i rummet, som efter några minuter började kräkas. Då misstänkte man magsjuka och satte hela rummet i "karantän". Sköterskorna sa att viruset inte var luftburet, men morfar fick trots detta stanna kvar i samma rum och riskera magsjuka han också. Jag måste få påstå att någon tänker fel någonstans...

Jag hoppas att om detta är morfars sista dag, fredagen den 13:e februari 2009, att han får somna in stillsamt. Han har verkligen levt sitt liv och ska inte behöva lida mer av alla sina krämpor. Det var ett par år sedan som han för första gången uttryckte för mig att han inte ville ha ont längre. Att det bästa vore att få gå vidare. Sedan dess har han blivit mycket sämre och idag känns det inte som han lever ett värdigt liv längre. Vi får avvakta och se vad som händer. Ett är iaf säkert - Han är en seg jävel.